– Absolut inte, svarar hon.
– Jag är ingen järnlady. Jag delegerar.
Delegerar du med järnhand då?
– Bästa sättet är att diskutera fram hur det ska bli.
I varje fall har Seniornet valt en ordförande med en kombination av administrativ, för att inte säga metaadministrativ, förmåga och genuint intresse för datorer. Dessutom säger hon sig lida av obotlig nyfikenhet.
Under sitt yrkesliv var hon bland annat med och bildade Skolledarhögskolan i Örebro. Datorer har hon använt sedan den tid då datorer var stora som frysskåp och stod i luftkonditionerade rum där de sköttes av personal i vita rockar.
– Det var när jag arbetade på högskolan i Örebro. Jag tyckte att det lät som en bra idé.
Numera är hon pensionerad och börjar dagen hemma i Norberg med att sätta sig vid datorn och kolla mejl, Facebook och, givetvis, Seniornets sidor. Det tar tre fyra timmar om dagen.
Hon säger att hon har så mycket att göra att hon inte förstår hur hon hann sköta arbetet före pensionen.
Seniornet är både en missionerande organisation och ett socialt kontaktnät för äldre.
LilliAnn Källermark anser att det ska vara lika naturligt för äldre att ha dator hemma som att ha tv och telefon.
– Många äldre vågar sig inte på datorer. Vi vill lära dem att det inte är så farligt att trycka på knappen, säger hon.
– Vi vill lära dem att chatta och mejla så att de kan prata med barn och barnbarn, och vi har utbildning för det.
– Studieförbunden ger kurser i hur man använder datorer. Vi ger likadana kurser, men i lugnare takt.
Själv gick hon med i Seniornet som nybliven pensionär 2001, fast inte för att lära sig hur man gör.
– Jag tänkte ha lite roligt och skaffa mig ett socialt kontaktnät.
LilliAnn Källermark bor i Norberg där det lokala kontaktnätet är litet – tre medlemmar i Seniornet.
Hon växte upp i Skara och utbildade sig till musikdirektör, en yrkestitel som ingen kan skaffa längre. Som musikdirektör är hon troligen ensam om att ha kvalificerat sig för titeln på instrumenten piano och orgel.
– Man skulle ha två instrument, men piano och orgel ansågs vara för lika. Men jag fick igenom det.
Numera musicerar hon i kyrkokören, där hon sjunger bas. Jo, hon sjunger i samma röstläge som karlarna, inte en oktav högre.
– Jag var mezzo som ung, men sedan har rösten sjunkit.
Hon kan gå djupare än Malena Ernman, tillägger hon.
Under yrkeslivet hann hon inte ägna sig så mycket åt musik, eftersom hennes ledarförmåga snabbt förde henne in på skolledarbanan. Från att vara rektor gick hon vidare till att utbilda rektorer. Hon blev rektor för Skolledarhögskolan i Örebro, numera del av Örebro universitet.
Ryktet om LilliAnn Källermarks duglighet nådde så småningom till andra sidan Östersjön.
Redan innan Estland ”sjöng sig fritt” började landet göra om sitt skolsystem som, under Sovjettiden, visserligen höll hög kvalitet, men var oerhört auktoritärt.
– Jag reste runt och besökte skolor och har nog sett hela Estland.
Hon berättar om rektorer som var så hårt styrda att de trodde att de måste be om tillåtelse för minsta initiativ.
– Allting vände när landet blev självständigt, säger LilliAnn Källermark och berättar om en flodvåg av uppdämda förändringar.
1993 fick hon erbjudande att bli gästprofessor i pedagogik i Estland, men måste tacka nej – lönen var visserligen hög mätt med det tidiga 1990-talets mått i Estland, men ändå så låg att ”jag insåg att jag inte skulle ha råd att resa hem”.
LilliAnn Källermark är också en av få svenskar som, för att tillfredsställa sin obotliga nyfikenhet, har åkt Transsibiriska järnvägen två gånger och badat i Bajkalsjön – ”fast bara till knäna, det var så kallt”.
Sedan hon valdes till ordförande i Seniornet i april i år har hon företrätt sin organisation både på integrations- och jämställdhetsdepartementet och på Post- och telestyrelsen, PTS.
Hon är också med och planerar Seniornets deltagande i Seniormässan i Globen i Stockholm.
Internt i Seniornät vill hon bredda vyerna:
– Jag vill bredda vyerna. Medlemmarna ska kunna göra mer än att chatta i Seniornet – det finns så mycket utanför.












































